Pompeji

Under vår semester i september-07 tog vi bilen från Amalfikusten till Neapel och Pompeji.

Du kan läsa mer om Amalfikusten på länken om den. Vi tog inte den bästa vägen men den kortaste.

Vi råkade hamna i Neapel fast vi försökte undvika det. Kör efter Pompeji Scavi, så kommer ni rätt, det gjorde inte vi till en början. Ta en karta också, så ni vet vad ni ser.

  

Och så är hon där, Vesuvius. Som efter utbrottet år 79 e.kr dränkte staden Pompeji i aska.

 

Vilken syn! Och Neapel ligger alldeles vid foten. Att hitta parkering var lätt. Tvärs över gatan en camping där man fick stå en hel dag för 5 EUR. Billigt.

Det finns flera ingångar men det spelar ingen roll vilken du tar. Allt är bara så "konstigt" och lite sorgset.

 

Vi hade läst på lite innan vi kom hit och visst vad man bör se, men vi hittade mycket annat intressant också.

Jag hörde ett par som glömt kameran hemma. Hemska tanke!

 

Hundar är "heliga" här och har bosatt sig bland alla turister. Och några duvor.

Gå till Casa Di Venere och njuta av dessa. Venus i en snäcka finns i mitten och de båda andra bredvid.

  

Tänk att det kan vara så vackra färger kvar.

 

Ganska varmt blev det, men inte så många turister så här på höstkanten.

Vilka gator, med höga kanter.

  

Och jag hittade Il Cane

 

Vilka tragiska öden människorna gick till mötes. Även om detta bara är gipsavgjutningar så ser man tydligt att de är rädda.

   

Fortfarande gräver man och hittar föremål.

 

Det är så rogivande att strosa runt, men man måste nypa sig i armen för att förstå vad det var som hände.

 

Vad skulle hända om det händer igen? Neapel är inte långt borta.

Kortet till vänster är "baren" i Pompeji.

 

Otroligt mycket man hittat under askan.

Så många öden.

Men jag återkommer till alla underbara målningar.

 

Det finns en bra restaurant på området, för äta måste man om man ska orka gå ännu mer.

Teatern.

Mera målningar.

En heldag måste man har i Pompeji.

Och inte ha bråttom. Pompeji är indelat i regioner så har man karta är det lätt att hitta.

Men går man vilse så gör det inget, man hittar bara ytterligare intressanta saker.

Tur att digitalkameran gjorde sitt intåg.

Var beredda på att svara på frågor, många ska göra Pompeji på en kaffesrast och då gäller det att fort hitta till de ställen man bara måste se.

Bra skor är ett måste.

Snart var dagen slut för oss och vi skulle tillbaka till Amalfi. Adjö Pompeji och på återseende.

 

Men det visade sig att vårt äventyr inte var över för den här dagen. När vi hade ca 1 mil kvar till Marmolata så var vägen avstäng. Det hade rasat sten från bergen runt omkring.

 

Men om vi nu har överlevt Pompeji så hakade vi på MC:n, han körde först och sedan meddelade han oss att det inte var någon fara. Allt löser sig...i Italien.

Det tar tid att smälta alla upplevelser i Pompeji.

Vi köpte en DVD så vi kunde se när vi kom hem allt vi upplevt.

Men jag tror aldrig jag kommer att glömma känslan av förnimmelse hur människorna här, år 79 blev förgiftade och överregnade med aska. Varför tog de inte varningen som kom några år innan på allvar?