Gimo

En bruksort i Uppland. Här växte jag upp med all släkt. Jag flyttade från Gimo när jag var 11 år. En typisk bruksort, där man som liten kände sig trygg. Trygg för att man kände alla som bodde där.

Knutmasso, det var det stora evenemanget varje år. 13 januari. Då klär alla ut sig till olika figurer. Lite skrämmande tyckte man allt att det var som barn. Men mina pojkkusiner var mästare på att "bygga" sina masker.

Numera finns det ett museum i den gamla kvarnen så man kan titta på kostymerna och gamla foton.

Den gamla kvarnen förresten, där arbetade min farfar och han blev över 100 år gammal. Och i kvarnen hänger nu hans foto.

Klart jag reser "hem" ibland och hälsar på, det blir inte så ofta. Men det är alltid lika kul att hälsa på släkten. (Den här Gimoresan gjordes i juni 2004.)

Kyrkan är väl det som jag tycker är vackrast. Många minnen av mormor dyker upp då. För hon och jag var flitiga besökare i kyrkan. Och jag har haft stor nytta av dessa besök även i vuxen ålder. Jag kan i alla fall hänga med på de flesta psalmerna

Sen var det ju i Gimodammen jag lärde mig simma. Jag lärde mig det väldigt tidigt. Det var så skoj att ta alla simmärkena.

När Örjan och jag var till Gimo 2004 så kom jag plötsligt ihåg alla myggorna, alla "bromsarna". De hade jag förträngt sedan jag flyttat till västkusten.

Den här ihåliga eken har jag stått i många gånger som barn. Och se.....jag får ännu plats i den. Den står på vägen till badet och när det regnade så stod vi (flera stycken) där för att vänta på att regnet skulle avta.