La Gomera

En liten ö ute i Atlanten, utanför Teneriffa. Vi tog båten från Los Christianos tidigt en morgon i mitten av april. Sol och värme, en båttur på ca 45 minuter. Jag såg delfiner i vattnet. Columbus ägg växte sig högt. Den sitter som en propp i en vulkankrater.

Överallt såg man bananstockar ligga vid vägkanten, kooperativet hämtar upp och ser till att den rätta ägaren får betalt. Den gamla bananlasthamnen som inte längre är i bruk.

Vinrankor odlades på terrasserna.

Nästan alla husen på La Gomera har inga fönster, bara dörrar. Här bodde ett väldigt fattigt folk. Befolkningen har ett eget språk, ett visselspråk som heter silvo. Barnen lär sig det i skolan och vi fick ett smakprov på det när vi åt middag. Språket är väldigt användbart mellan bergen. Det ekar. Vi stannade till i Hermigua där vi såg träd som man får ricinolja från. Papayan växte för fullt. En liten fin god frukt som heter Nispero växte också överallt. Busschauffören klättrade upp och plockade till oss.

Kanarietallen reste sig hög och stolt. Vår vanliga ljung här hemma är ju bara en liten liten buske, här växte den som stora träd. Den kan bli 12 meter hög. Eucalyptusträd växte också på ön.

I Laguna Grande, en nationalpark stod tre figurer en pojke, en flicka och en åsna. Man kan säga att dessa symboliseras på samma sätt som Romeo o Julia. En tragisk kärlekshistoria alltså. En häxring hittade jag också.

Väldigt många på ön hade flytt till Cuba och Venezuela, därför står många skjul tomma och bara väntar. I staden Playa de Santiago gick vi en stund och tittade. Lagerträd vid det lilla torget. Hela ön grönskade och visade sig på sitt bästa humör.

Blommor och kaktusar. Och strålande utsikt.

Och långt därborta kunde vi skymta vulkanen Teide.

Mer blommor, jag kan inte låta bli. Sedan var det Fred Olsens båt tillbaka till Teneriffa.