Vatikanstaten

I början av maj 2005 reste vi till Vårt kära Italien. Vi kom till Rom en lördag och hade redan sedan länge bestämt oss för att ta oss till Vatikanstaten på söndagen.

Det är ju då påven visar sig i biblioteksfönstret och vinkar och läser en välsignelse över folkmassan. Precis kl 12,00 sköt man salut och äntligen var han där, Benediktus den XVI.

Är du där så håll ögonen öppna för vilket fönster man hänger ut en röd gobeläng, för det är där som Påven visar sig.

Det är nästan så man blir katolik. Allt är så stort, människor svimmar och klappar händerna.

Vi klarade inte av att göra Vatikanstaten på en dag. Så på måndagen var vi där igen. nu var det betydligt färre folk. För att ta sig in i Peterskyrkan var kontrollen lika stor som på flygplatser.

Vi beslöt oss för att ta oss upp i kupolen. Och det är verkligen högt upp. Man kunde välja på att gå i trapporna eller att ta hissen. Lite lata som vi är tog vi hissen.

Men det var i alla fall ca 180 trappsteg vi fick gå. Alldeles runda, sneda och smala trappor. Jag blev riktigt snurrig i huvudet så jag fick stanna till och försöka fästa blicken på något som var rakt, men det var då inte lätt att hitta det. Kupolen sitter på 136 meters höjd och är konstruerad av Michelangelo.

Men när vi väl var uppe så var utsikten bedårande. Nedanför oss låg Petersplatsen och Vatikanstaten. Där uppifrån kunde vi se Örnfontänen.

Men längre in i den lilla staten kommer man inte. Att komma ner var lättare. Nu var det dags att besöka den enorma kyrkan.

Nu hade vi tillbringat 2 dagar i lilleputtlandet Vatikanstaten. Men åker du dit, så se till att ha gott om tid. Det kan vara långa köer men det är det värt. Jag lovar !

Många vakter och poliser här. Men så här ser Vatikanstatens egen vaktstyrka ut. Egna frimärken och Europengar.